Solkatten!


På spaningDet var ju evigheter sedan jag skrev här. Jag har jobbat en del på katthemmet, men sagt av mig en del då det är rätt så tungt. Lovis gillar inte heller att jag sitter vid datorn. 🙂 Egentligen har Lovis och jag väntat på det fina vädret och det kom ju till oss nu i slutet av mars. Jag är så glad att balkongen är helt kattsäker. Hon kan vara där ute själv om jag pysslar med annat inomhus. Jodå, jag håller ett öga på henne. Jag hade ju först tänkt ta ut henne med sele på då det här med att kattsäkra balkongen kändes som ett för stort projekt. Hon vägrar att ha sele, så det var ju bara att börja med stag och hönsnät. Hon är nu ute flera gånger om dagen. Det blir korta stunder om det är kallt eller blåser. Då går hon in efter en kort stund. Nu när solen har lyst så skönt på oss och det samtidigt varit vindstilla har hon varit ute hela dagarna. Det finns ju en hel del att kolla in, småfåglar, skator, gårdskatten, hästarna, folk som går förbi, bilar eller barn som springer med sina stora overaller och tunga stövlar än så länge.

Ljuvligt i solenLovis är absolut en solkatt. När kvällningen kommer har hon rullat runt på balkonggolvet och njutit. Kanske kliar det litet skönt i pälsen. Hon är sååå nöjd och när hon får se mig så rullar hon över på rygg. Det känns som ett gott betyg och känns ljuvligt i hjärtat.

UtsiktstornetFör flera veckor sedan köpte jag ett litet klösträd (här står det på ett balkongbord) så hon skulle komma upp litet mera och få ännu bättre utsikt. Klösträdet stod orört inomhus i ett par veckor och jag har ställt ut det när vädret har varit hyfsat mest för att det skulle påminna henne om dess existens. Min lilla försiktiga katt, som aldrig kastar sig in i någonting direkt, tog sig upp i förrgår för första gången och konstaterade att det var helt OK att sitta/ligga där. I bakgrunden kan ni se andra sidan av Storsjön och hela vår gård ligger för hennes fötter. Nu sitter hon gärna där.

Om Lovis är bortskämd? Ja, självklart! 🙂 En liten försiktig katt, som saknat tillit till människor, har börjat bli rätt så öppen mot mig. Hon är gosig och rar, väldigt kelig och väldigt mammig. Jag ska helst vara runt henne hela tiden. Jag har ju gott om tid så jag gör allt hon behöver för att bli en liten kavat kattflicka i förlängningen. Dom första dagarna med solsken varken åt hon eller sov. Ja, litet då, hon åt en liten klick och sov en kort stund bara för att hon inte hade tid. Igår kväll förklarade hon med ett utdraget ”Mjaäääääääää” att hon var hungrig. Hon studsade runt medan jag la upp maten och hon satte i sig en helt burk och fick påfyllning strax efter. Även idag på morgonen var hon hungrig så det blev extra tilldelning. Hon är tunn och fin i kroppen och än finns det inga tecken på att hon lägger på sig något vidare. Hon är inte heller en särskilt stor katt, men vuxen ändå. Hon blir kanske inte så stor som många katter kan bli.

Lilla Lovis är alldeles ljuvlig, silkemjuk i pälsen och doftar underbart när jag nosar henne i nacken. Jag förstår ju att jag blivit väldigt enkelspårig sedan Lovis kom till mig, men å andra sidan har det inte varit blomstertid heller. Våren är ju inpå knutarna och jag vill verkligen ta vara på den med kameran i handen. Då får hon ju vara ensam en stund, men jag går ut efter lunch då hon oftast sover middag. Det känns som om vi har ett väldigt speciellt förhållande, men det kanske alla djurägare säger. För mig är Lovis väääldigt speciell och det känns så gott i hjärtat!

Ta vara på våren!

 

Annonser

~ av Ingegerd på 29 mars 2014.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

 
%d bloggare gillar detta: